spiritual-believers

Hej och varmt välkommna till min blogg

Jag heter Peter.

Detta är min första blogg. Har inga som helst tidigare erfarenheter av att blogga.

Tanken med denna blogg är att det ska bli ett brett forum för andlighet och humanism.

Här ska alla kunna dela erfarenheter med varandra oavsett trosriktning eller religion.  Alla har rätt att skriva det dom känner här så länge inga personangrepp kränkningar, hets mot folkgrupp eller andras åsikter förekommer.

Min förhoppning är att bloggen ska få en anda av nyfikenhet med positiva förtecken. Jag tror att vi människor har en enorm förmåga att tillsammans åstadkomma mycket gott här på jorden. Bara vi fokuserar på det goda och visar varandra en ömsesidig nyfikenhet och respekt till varandra.

Har en filosofi som jag försöker hålla mig till. Den går ut på att man kan välja att fokusera på att människor är goda eller onda. Själv anser jag att människan i grunden är god. (Har aldrig hört talas om att nyfödda barn är onda). Däremot kan människor begå onda handlingar. Det ser vi dagligen på nyhetsrapporter från jordens alla hörn. Jag tror att det i grunden är ett uttryck för rädsla. Kanske rädslan att förlora något?

Men vad är egentligen en förlust? Vilka värden är viktiga att försvara? Jag tror att en av de viktigaste värden vi människor har att försvara är våran förmåga att vara mänskliga. Det är en av den första och största förlusten som många erfar. Så fort vi konfronteras med våld i någon form. Kan vara en leksak som något annat barn tar ifrån en. Kanske till och med med fysiskt våld redan då. Den reaktion eller konsekvens (som många tycker är rätt) är att sätta gränser genom bestraffning i någon form.

Där tror jag vi har tagit det första steget åt fel håll. Mycket av fokus hamnar på negativa handlingar och bestraffning som det okunniga barnet med utan några som helst erfarenheter av livet får att hantera. Detta blir vårt första misslyckande i livet. De flesta vet idag att känslan av att misslyckas kan få väldigt stora konsekvenser om den håller i sig och blir en dominerande del av våra liv.

Där kommer min filosofi ifrån.

Om vi människor redan från tidiga barnsben gavs mer uppmärksamhet och uppmuntran för de goda sakerna vi gör och mer fokus och beröm över handlingar och betéenden som skapar glädje.... Då skulle vi i högre grad lära oss vad ett verktyg som ödmjukhet kan bli en grund för ett högre medvetande och höja allas våran förmåga och ge oss en psykisk stabilitet att optimera våran intelligens som mänskliga och medkännande individer. 

Tänk bara hur mycket tid människan idag lägger ner på destruktivitet!! Vi för krig mot varandra, tillverkar vapen, tar droger (många gånger för att hantera våra tillkortakommanden som individer). När vi umgås med varandra, t ex på krogen eller andra sammankomster är det många  som måste dricka för att slappna av. Begreppet "Jag dansar aldrig nykter" är det många som skulle skriva under på.

Vet inte om det tillhör en av mina fördomar men tror med bestämdhet att den problematiken inte finns i vissa kulturer. Frågan som genast dyker upp i mitt huvud är då.... Varför?

Jag tror att svaret ligger just i vad vi lägger fokus på. Väljer vi att fokusera på misslyckande då har vi plötsligt skapat en mobbingkultur. Vi lär oss helt enkelt att vara rädda för vad vi kanske inte kommer klara av så bra som andra. Denna lärdom av rädsla är direkt förödande för vår förmåga att utvecklas och begränsar vår intelligens. Då begränsar vi även det som kanske gör oss människor unika och framgångsrika som varelse... våran nyfikenhet.

De vi kallar framgångsrikaste i världen idag har kanske inte de bästa av de humanistiska förmågorna. De har lärt sig att tävla och bli "bättre" än de som kanske inte lyckas lika bra i andras ögon. De som inte lyckas lika bra ses ofta som ett problem för samhället och går arbetslösa i stället för att tillvaratas som den resurs vi kan bli tillsammans.

Jag anser att alla människor är lika viktiga för alla. Om fler skulle förstå vad vi skulle vinna på det, skulle vi kunna skapa andra och bättre värden och ge mera mening åt den korta tid vi alla vandrar här på jorden......

Kram...

Ordet är fritt